Regioner
En koalition av storstadsmoderater slår idag ett slag på DN Debatt för att moderaterna i större utsträckning ska välkomna och utveckla regiontanken. Personligen är jag skeptisk till att dela upp Sverige i regioner med de politiska ansvarsområden som flera andra partier argumenterar för. Givetvis skall moderata företrädare på länsnivå vara konstruktiva i de processer som pågår men den grundläggande uppfattning för mig är följande:
Utgångspunkten måste vara nyttan för medborgarna och där är inte regionutvecklingen självklar. Jag tror nämligen inte att landstingens nuvarande struktur, som kännetecknas av en svårstyrd tröghet och stor organisation, blir väsentligt bättre bara för att den organiseras i regioner. En styrning av en region riskerar snarare att resultera i en ny administrativ region istället för att styras efter vad som är funktionellt bäst.
För att sjukvården ska få ett tydligt patientperspektiv så krävs en statlig finansiering där patientens behov sätts i centrum och där pengarna följer patienten till vald sjukvårdsinrättning. En stor politisk organisation som både är finansiär och utförare av vården gynnar inte tillgänglighet och kvalitet i vården. Det visar dagens landsting med önskvärd tydlighet.
Med detta som utgångspunkt säger jag också nej till ett nytt direktvalt parlament i en stor landstingregion utan anser att det räcker med stat och kommun som politisk nivå. Det är fullt tillräckligt med två beskattningsnivåer och det antal politiker som idag är förtroendevalda i dessa församlingar. Risken för parallella system och överfinansiering kan då begränsas och resurserna kan användas till verksamhet istället.
Utgångspunkten måste vara nyttan för medborgarna och där är inte regionutvecklingen självklar. Jag tror nämligen inte att landstingens nuvarande struktur, som kännetecknas av en svårstyrd tröghet och stor organisation, blir väsentligt bättre bara för att den organiseras i regioner. En styrning av en region riskerar snarare att resultera i en ny administrativ region istället för att styras efter vad som är funktionellt bäst.
För att sjukvården ska få ett tydligt patientperspektiv så krävs en statlig finansiering där patientens behov sätts i centrum och där pengarna följer patienten till vald sjukvårdsinrättning. En stor politisk organisation som både är finansiär och utförare av vården gynnar inte tillgänglighet och kvalitet i vården. Det visar dagens landsting med önskvärd tydlighet.
Med detta som utgångspunkt säger jag också nej till ett nytt direktvalt parlament i en stor landstingregion utan anser att det räcker med stat och kommun som politisk nivå. Det är fullt tillräckligt med två beskattningsnivåer och det antal politiker som idag är förtroendevalda i dessa församlingar. Risken för parallella system och överfinansiering kan då begränsas och resurserna kan användas till verksamhet istället.
2 kommentarer:
Rätt talat Tomas! Det du skriver borde in som svar i DN och jag tror att många såväl tunga som "lätta" moderater skriver under!
///Hans S
En regionalisering skulle vara bra om de nya regionerna tar över makt från staten, inte om de bara för landstingspolitikerna längre från folket. Ur ett Stockholmsperspektiv vore det bra om statens roll begränsades till utrikes och försvarspolitik. Då kunde stockholmsregionen utvecklas utan att var tredje skattekrona gick till provinserna och liberalisera utan att de rödare regionerna bromsar med stopplagar och dylikt.
Skicka en kommentar