Paus i bloggandet

Har tagit en paus i bloggandet och arbetar nu istället intensivt med att få allt klart så jag kan ta lite ledigt. Återkommer.

Återremiss

De senaste dagarna har utan tvekan dominerats av diskussioner om FRA-förslaget. Med väljare, allmänhet, vänner, kollegor i riksdagsgruppen och inom övriga alliansen samt journalister. Igår kväll enades vi inom alliansens riksdagsgrupper om att förslaget ska återremitteras till försvarsutskottet för att de skall återkomma med ett antal förstärkningar för den personliga integriteten. Även om detta kommer senare än många önskat så stödjer jag det. Det visar både att alliansen är regeringsduglig och att riksdagsgruppernas åsikter spelar roll. Förstärkningarna handlar i huvudsak om följande:

1. Ett skärskilt uppdrag ska lämnas till Datainspektionen om att fram till kontrollstationen 2011 följa FRA:s verksamhet ur ett integritetsskyddsperspektiv. Till Datainspektionenen ska en en skärskild referensgrupp att knytas, med personer som nomineras av riksdagspartierna. Datainspektionen har redan i dag till uppgift att granska personuppgiftsbehandling vid myndigheter. Med ett skärskilt regeringsuppdrag så ska myndigheten skärskilt följa FRA:s verksamhet.

2. Regeringen ska tillsätta en kommitté som utifrån ska följa FRA:s verksamhet generellt utifrån ett integritetsperspektiv, fram till kontrollstationen 2011. Kommittén kommer att verka utöver det integritetsskyddsråd som kommer att inrättas inom FRA. Det kommer också att verka vid sidan om FUN:s och Datainspektionens granskande verksamhet. Kommittén kommer att bestå av parlamentariker. Dess iakttagelser kommer att vara ett underlag inför den kommande utvärderingen av lagstiftningen. En uppgift ska vara att med ledning av gjorda erfarenheter bedöma, dels om ytterligare integritetsskyddande åtgärder krävs och dels om formerna för tillståndsprövning behöver utvecklas samt frågan om oberoende granskning. Kommittén ska ha möjligheter att lägga förslag som kan behandlas våren 2010. Kommittén ska också tillsätta ett integritetsombud som ska bevaka att integriteten för personer bosatta i Sverige garanteras.

3. Riksdagen ska göra följande tillkännagivanden om de övriga kompletteringar som redan lyfts fram i betänkandet:
- En ny myndighet utformad som en domstolsliknande nämnd inrättas som prövar tillståndsgivning (de uppgifter som i förslaget ligger på FUN)
- Regeringen ska ha skyldighet att ta integritetshänsyn vid fattande av inriktningsbeslut
- Den domstolslinkande nämnden ska fatta beslut om huruvida ”synnerliga omständigheter” föreligger för sökning på person.

FRA-omröstningen

Min mailbox är full av personer som vill att jag röstar nej till förslaget om FRA:s signalspaning. MUF:s ordförande Niklas Wykman har pekat ut mig och ett antal andra ledamöter specifikt som svikare om vi inte röstar nej. Journalister ringer konstant. Åt precis lunch med Timbros kloka VD Maria Rankka och hennes budskap var detsamma. Så hur tänker jag rösta vid voteringen nästa onsdag?

Jag har från början varit en av dem som ställt mig kritisk till utformningen av detta förslag. Inte om att en signalspaning är nödvändig för att motverka framtida terrorattacker men däremot om hur verksamheten ska regleras. Diskussionen har varit lång inom mitt parti och till viss del har mina och andras önskemål om bättre skydd för den personliga integriteten blivit tillgodosedda. Det är bra.

Jag en vän av den personliga integriteten och just därför är det också glädjande att så många kommer från rätt håll i sin kritik av detta förslag. Men jag delar inte kritiken till fullo som ibland både bygger på missuppfattningar och en naiv syn på hur underrättelseverksamhet bedrivs.

Detta förslag handlar om att göra en avvägning mellan viktiga och till viss del motstridiga intressen. Den avgörande frågan är om Sverige behöver bedriva denna typ av signalspaning och om det föreligger några hot mot Sverige. Något direkt militärt hot föreligger inte men det finns faktiskt både direkta och indirekta hot om att skada vitala svenska intressen. Det kan handla om andra stater, men också om terroristgrupper eller organiserad brottslighet.

Jag menar att Sverige ska bedriva en signalspaning och därför kommer jag att rösta ja i enlighet med majoriteten i försvarsutskottet. Det stämmer att jag hade önskat ett bättre förslag än det som ligger på bordet, men jag är inte beredd att avslå det.

Min riksdagskollega Gustav Blix beskriver sitt besked med följande argumentation som jag delar:

Försvarets radioanstalt (FRA) har sedan mycket lång tid ägnat sig åt signalspaning
för att kunna få en bild av vilka yttre militära hot som finns mot Sverige. Under andra världskriget och kalla krigets mest hotfulla period betydde signalspaningen oerhört mycket för att ge kunskap om hur hotbilden mot Sverige såg ut.

Däremot är det tyvärr så att den verksamhet som FRA hittills har bedrivit INTE har varit tillräckligt lagreglerad, den har INTE haft den insyn den borde ha och den har INTE haft de mot ingrepp i den personliga integriteten som jag som lagstiftare anser att den ska ha. Detta gör vi nu någonting åt!

För första gången sker en verklig reglering i lag hur verksamheten ska bedrivas. För första gången förtydligas vikten av förhandsprövning innan spaning sker. Till det tillför vi nu flera skydd för den personliga integriteten genom att ge insyn och rätt att stoppa verksamheten till en särskild myndighet. Detta är bra och mycket bättre än hur läget är idag.

Men genom den tekniska utvecklingen har situationen förändrats. Radiotrafiken i etern där FRA tidigare spanat spelar allt mindre roll och allt mer av kommunikationen över gränserna går inte minst i trådbunden trafik. Detta gör att Sverige liksom andra länder hamnar i ett vägval: antingen anpassar man sin omvärldsbevakning genom att man följer teknikutvecklingen eller så lägger man ner verksamheten. Att fortsätta som förut vore ohållbart.

Ska man då fortsätta använda signalspaning så måste man anpassa tekniken. Men ska vi använda signalspaning då överhuvudtaget? Är detta ingrepp i den personliga integriteten motiverat i jämförelse med andra viktiga intressen som vi som lagstiftare har att väga av mot?

För ett år sedan var jag med om att rösta för det lagstiftningspaket som vi nu diskuterar. Efter att ha varit vilande i ett år ska vi nu i nästa vecka ta ställning till det ännu en gång. Det som nu ligger på riksdagens bord är ett lagpaket som förändrats (och förbättrats!) på avgörande punkter jämfört med det förslag som den förra socialdemokratiska regeringen arbetade med. I gårdagens DN kunde vi alla läsa en annons mot FRA-förslaget med citat ur yttranden från olika viktiga instanser. Men dessa recenserade i huvudsak ett tidigare förslag – inte den propp vi nu tar ställning till.

Som jag ser det så innebär de förändringar som nu föreslås sammantaget ändå en förbättring. Lagen innehåller flera regler till skydd för den enskildes integritet. Det blir tydligare när signalspaning får ske. Det införs ett särskilt tillståndsförfarande när det gäller myndigheternas inriktningar, myndigheterna kan inte själva bestämma vad de ska spana efter. Det införs också tydligare regler om hur rapportering ska ske och när uppgifter ska förstöras. Likaså införs en särskild ordning för att kontrollera att spaningen verkligen sker i enlighet med lagen och
att uppgifterna verkligen förstörs i efterhand. Förslaget betyder dessutom att det inrättas ett integritetsskyddsråd, något som inte funnits under alla de decennier som FRA signalspanat hittills.

Men precis som när samhället bestämmer sig för att t ex övervaka brottsmisstänka medborgare så måste det ske en avvägning gentemot den personliga integriteten. Det måste finnas mycket starka säkerhetsspärrar så att man ser till att omvärldsbevakningen bara bedrivs inom strikt uppställda ramar.

Samma frågeställning gäller andra övervakningsmetoder som vårt samhälle använder som också anses kränka integriteten. Dit hör polisövervakning, telefonavlyssning och ideoövervakning m fl. Skillnaden mellan signalspaning och dessa metoder är då VÄSENTLIG! De polisiära ingreppen riktar sig mot enstaka personer eller grupper som misstänks planera eller ha genomfört brottsliga handlingar. Signalspaning får enligt den nya lagen INTE inriktas på enskilda personer eller grupper! Detta till följd av en AVGÖRANDE AVGRÄNSNING i FRA-lagen – nämligen svaret på frågan – vad får man spana efter?

Enligt lag blir det nu OLAGLIGT för FRA att spana (eller som det heter i facktermer rikta in sökbegreppen) mot en enskild person om det inte är av synnerligen vikt för verksamheten. Dessutom blir det OLAGLIGT att spana mot svenskar eller svenska förhållanden. Signalspaningen får enligt förslaget bara rikta sig mot utländska förhållanden och ska bara vara tillåten när det gäller kommunikation som går över Sveriges gräns. Även om en kommunikation (t ex ett e-mejl) rent tekniskt passerar Sveriges gränser så får man INTE spana mot den om både avsändaren och mottagaren finns i Sverige. Den kommunikationen ska FÖRSTÖRAS.

Sen är det viktigt att vara TYDLIG med att detta handlar om omvärldsbevakning genom signalspaning och inte polisverksamhet inriktad på att förhindra eller utreda brott. Den gränsen blir tydligare med den lagreglering som vi nu genomför. Gränsdragningen
mellan försvarsunderrättelseverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten måste vara helt klar. Tvångsmedel och annat utövande av polisbefogenheter som riktas mot enskilda individer – t ex medlemmarna i ett kriminellt MC-gäng – ska bara kunna utföras av polisen och andra brottsbekämpande myndigheter, t ex SÄPO. Det ska INTE finnas någon möjlighet att KRINGGÅ de lagar som skyddar den enskildes personliga integritet vid brottsbekämpande arbete genom att t ex anlita hjälp från FRA.

Så på dessa väsentliga punkter blir skyddet för den personliga integriteten bättre med morgondagens lagstiftning än med dagens, men där det samtidigt sker två väsentliga förändringar:

1. Vad man tekniskt kan omvärldsbevaka genom signalspaning anpassas till där trafiken finns, dvs. i tråd och inte i etern. Detta är nödvändigt om vi överhuvudtaget ska ha någon spaning, annars kan vi i stort lägga ner verksamheten. Det gör att vi blir mer sårbara mot allvarliga yttre hot som t ex internationell terrorism eller möjliga militära hot (t ex den nu pågående upprustningen i Ryssland).

2. Omvärldsbevakningen genom signalspaning breddas till att inte bara titta på yttre militära hot till yttre hot. Även om det finns anledning att följa upprustningen i Ryssland noga så sker den från en nivå där Ryssland inte har någon som helst kapacitet att inom överskådlig tid rikta ett allvarligt militärt angrepp mot Sverige, även om viljan mot all förmodan skulle finnas. Men det finns andra hot mot Sverige, svenskar och vitala svenska intressen som vi bör hålla ögonen på t ex internationell brottslighet och terrorism.

Men det är inte främst detta debatten handlar om. Utan den vanligaste invändningen är att vi aldrig kan lita på staten. Storebror kommer alltid att försöka veta mer och ser lättvindigt på den personliga integriteten. OM det är så i dagens eller morgondagens Sverige så har vi ett mycket allvarligt problem. Men det problemet hjälps inte av att vi skulle ha ännu striktare krav. För staten skulle strunta lagens krav, oavsett hur strikta de vore.

De hot som oftast målas upp i de mejl jag får handlar om vad som skulle hända om FRA och andra myndigheter skulle BRYTA MOT LAGEN som vi nu har att stifta. Men om det är så att statens myndigheter är beredd att bortse från eller kränka de lagar som riksdagen stiftar – då hjälper det ju inte att vi stiftar ännu hårdare regler eller röstar NEJ till det förslag som nu ligger på bordet! Eller?

Historien visar att när staten bryter mot sina egna lagar och regler så krävs det modiga män och kvinnor – ofta politiker, journalister eller tjänstemän – som gör sin plikt och AVSLÖJAR EVENTUELLA ÖVERTRAMP ELLER ÖVERGREPP: Så var det med IB-affären och andra övergrepp i svensk historia. Jag är övertygad och förhoppningsfull om att så kommer ske även framöver."

Angeles Bermudez-Svankvist

Idag presenterades Arbetsförmedlingens nya generaldirektör; Angeles Bermudez- Svankvist. Känns som en klockren rekrytering. Förhållandevis ung. Har tidigare lett stora organisationer. Vunnit ledarskapspriser. Engagemang i Röda Korset och Företagarna. Men framför allt: hon är inte politiker och sökte jobbet utifrån annonsen!

Detta markerar slutet på att tillsätta detta viktiga uppdrag utifrån politiska meriter och förhoppningsvis också att generaldirektörsrollen inte längre ska fungera som en trampolin rakt in i socialdemokratiska regeringar. Välkommen till ett av Sveriges viktigaste jobb, Angeles!

Kylie

Igår såg jag Kylie Minogue i Globen. Snyggt, proffsigt och så himla bra!

Partiledardebatten

Partiledardebatten blev faktiskt rätt underhållande. Inga större nyheter men det märks att att både vi och opposotionen börjat landa i vilken konfliktlinje, eller "verklighet", som ska trummas ut för att sätta agendan inför valrörelsen 2010. För oss handlar det om kopplingen mellan jobb och välfärd, att en politik för jobb krävs för att ha råd med satsningar på välfärden. Hellre satsningar på välfärd än att satsa på höjda ersättningar för dem som inte jobbar. Oppositionen vill istället sätta bilden om att regeringen fört en orättvis politik som behöver återställas. Med en mer rättvis politik vågar vi mer och står starkare inför förändringar. Vad jag anser är ju givet men än så länge håller oppositionen ett fast grepp om opinionen och därför krävs att vi mer aktivt söker konflikt utifrån vår frågeställning.

Debatten höll sig från lågvattenmärken men Maud Olofsson var faktist på gränsen när hon sa "Jag vet ju att Mona Sahlin inte är jätteduktig på ekonomi". Kanske hade hon nyligen tittat på ett mindre fördelaktigt filmklipp om Mona:-)

2-0

Vilken match, Sverige!

Arbetstidsdirektivet

Efter fyra års vånda har EU:s arbetsmarknadsministrar äntligen lyckats rätta till arbetstidsdirektivet under EPSCO-mötet. Utan tvekan en stor framgång för Sverige. Det nya direktivet innebär en större flexibilitet i arbetstid och att så kallad inaktiv jourtid inte ska räknas som arbetstid. Överenskommelsen välkomnas i princip över hela den svenska politiska linjen samt av parterna på arbetsmarknaden. Tack.

Sjukförsäkringsförslaget

Idag debatteras den nya sjukförsäkringen i riksdagen som föregåtts av en debatt i högt tonläge. Igår samlades oppositionen till demontrationer och LO har skickat brev till mina grannar. Att sjukförsäkringen under den socialdemokratiska regeringstiden innebar en direkt väg in i förtidspension för 140 personer varje dag och en ersättning om 64 procent verkar ingen minnas. Att frånvaron av resurser till rehabilitering och en väg tillbaka från sjukdom till arbete varit för svag, vägrar de konsekvent att erkänna. Jag har en helt annan bild och menar tvärtom att den nya sjukförsäkringen innebär flera förbättringar för den som är sjukskriven. Låt mig redogöra för vad den innebär:

Regeringens föreslagna rehabiliteringskedja i den nya sjukförsäkringen ger den sjukskrivne möjligheten att få hjälp av arbetsförmedlingen redan efter tre månaders sjukskrivning. Anledningen till att regeringen ger denna möjlighet efter tre månaders sjukskrivning är att vi vet att möjligheterna att återgå i arbete sjunker dramatiskt efter tre månaders sjukskrivning.

Hittar den enskilde ett nytt arbete som hon eller han vill pröva ges nu möjlighet att vara tjänstledig från sitt egna jobb för att just pröva på detta nya arbete. Med andra ord en förstärkning av arbetsrätten för den som är sjukskriven.

Fram till månad sex i sjukskrivningen har den sjukskrivne skyddad tid hos sin arbetsgivare. Det är först i månad sex som arbetsförmågan, om det är uteslutet att hon eller han kan återgå i arbete hos sin arbetsgivare, prövas mot hela arbetsmarknaden. I den tidigare sjustegsmodellen kunde bedömning göras mot hela arbetsmarknaden redan efter tre veckors sjukskrivning.

Det finns vidare undantag från att prövas mot hela arbetsmarknaden vid sex månader, till exempel för en person som kommit tillbaka i arbete på deltid och förväntas återkomma på heltid eller om rehabilitering pågår. I dessa fall kan sjukpenning fortsätta att betalas ut.

Den nya sjukförsäkringen innebär inte något försämrat rehabiliteringsansvar för arbetsgivaren. Arbetsgivaren har fortsatt kvar sitt ansvar för arbetsmiljön. Kraven på arbetsgivaren blir om möjligt ännu tydligare tack vare de fasta tidsgränser för åtgärder som regeringen inför i rehabiliteringskedjan. Arbetsgivaren blir också skyldig att bevilja tjänstledighet om en sjukskriven anställd vill pröva på ett annat arbete.

Om Försäkringskassan begär det ska den sjukskrivne lämna ett utlåtande av sin arbetsgivare. I det utlåtandet ska arbetsgivaren ange vilka möjligheter som prövats för att ta tillvara personens arbetsförmåga genom omplacering eller rehabilitering. På så sätt får Försäkringskassan in de uppgifter som behövs.

Idag är det obligatoriskt att pröva rätten till förtidspension efter 12 månaders sjukpenning. Då får personen endast 64 procent i ersättning istället för 80 procent. Vi menar att människor ska inte fastna i sjukskrivning och därför är det viktigt att pröva om hon eller han kan hjälpas tillbaka till arbete och därmed sätta stopp för slentrianmässig överföring av människor i förtidspension.

Regeringen inför nu därför möjligheten att ansöka om förlängd sjukpenning efter ett års sjuskrivning. Den motsvarar 75 procent av den tidigare inkomsten och kan betalas ut under maximalt 18 månader. Under tiden med förlängd sjukpenning kan personen hjälpas tillbaka till arbete.

Sammanlagt tillförs ytterligare 3,4 miljarder för att ge bättre stöd och rehabilitering till sjukskrivna. Denna reform tror jag kommer betyda mycket för enskilda och jag skulle inte bli alltför förvånad om oppositionen redan i nästa val står bakom huvuddelarna av den lagstiftning som snart blir verklighet.

Riksdagsgrupp

Idag på riksdagsgruppen höll biståndsminister Gunilla Carlsson ett engagerat tal för den nya biståndspolitiken. Känns som att hennes inriktning har brett stöd. Bättre uppföljning på att biståndet används rätt med färre mottagarländer. Fokus på att motverka förtryck och mest till de som är i störst i behov av hjälp. Sverige är utan tvekan en gigant inom biståndspolitiken i världen och därför känns det särskilt bra att det är Gunilla som sköter det.>

Ny introduktion

Idag har Monica Werenfels Röttorp presenterat sin utredning med förslag till hur introduktionen för nyanlända kan förändras. I stort applåderar jag stora delar av förslagen som skulle innebära att introduktionen blir mer fokuserad på arbetsmarknadsetablering och att en mängd olika aktörer kan erbjuda nätverk för nyanlända som s k "lotsar". Att frånta kommunerna ansvar för introduktionen är dessutom helt rätt med tanke på hur misslyckat det varit trots flera försök med att reparera. Det finns mycket spännande att ta med från denna utredning in i det utvecklingsarbete som jag själv ingår i inom moderaterna eller så kanske Tobias och Nyamko hinner levera innan nästa val? Det senare vore att föredra.

Hemvärnet

I ÖB:s förslag till åtgärder för att få balans i försvarets ekonomi ingår en kraftig neddragning av Hemvärnet samt att Gävleborgsgruppen läggs ned. I länets tidningar klargör jag nu min ståndpunkt om förslaget.

Njuter

Är i stugan och njuter av svensk sommar. Funderar till och med på att bada i det iskalla vattnet. Underbart!