Ideologisk vurpa

Idag skriver jag i Dagens Industri om försäljningen av det statliga ägandet i ett antal bolag. Hittar inte artikeln på DI:s nätupplaga så jag klipper in den nedan:

DI, 28 augusti 2007
"Ideologisk vurpa att sälja OMX till annan stat"

Sedan alliansregeringen meddelat att försäljning av ägandet i ett antal statliga bolag skulle inledas har en märklig debatten pågått. Oppositionen klamrade sig till en början fast vid att procedurerna kring försäljningarna är felaktiga. När de argumenten körts i botten gick den istället över till att bolagens intäkter är centrala för staten. Ett fåtal borgerliga riksdagsledamöter hängde snart också på i motståndet till en utförsäljning. Men därefter har debatten stannat av, eller vart fall blivit tråkigare än vad den borde vara. Vi som stöder försäljningarna har inte heller bidraget till att göra den bättre. Argumentationen har nu begränsats till finansplanen: 150 miljarder ska in.

Egentligen borde diskussionerna om att sälja Vin&Sprit, SBAB, OMX och de andra bolagen handla om något av det allra viktigaste i politiska sammanhang: frågan om statens roll i samhället. I det avseendet är frågan högintressant.

Vi är många som är entusiastiska över regeringens första steg mot en förminskning av statens och politikens makt. Det finns ingen anledning att stater ska äga och driva företag som andra kan göra bättre. Men också för att stater ska sätta spelreglerna, inte spela spelet.

Vad gäller den senaste tidens uppståndelse kring OMX-intressenterna finns det dock anledning att ta till orda i frågan. Nasdaqs tidiga inviter har som bekant överskuggats av en Dubainsk prins. Ytterst ska staten givetvis sälja till högsta möjliga bud, det är man skyldig de skattebetalande ägarna. Men om det är fel att svenska staten äger, är inte då lika fel att en annan stat gör det? Om det dessutom är en odemokratisk regim är det svårt att rent ideologiskt se transaktionen som en förbättring.

2002 utsågs Ian Hay Davisonatt leda Dubais tillsynsmyndighet, Dubai Financial Services Authority, i ett försök att höja Dubaibörsens anseende. Han berättar nu om metoder som knappast hör hemma i en rättsstat och menar att det kan ifrågasättas om Dubaibörsen är en seriös köpare och ägare.

Budet från Dubai har ingen given utgång men en rekommendation till finansmarknadsminister Mats Odell är att ta avstamp i en ideologisk ståndpunkt. De idéburna argumenten har nämligen fördelen att ge kompass när de svåra frågorna hopar sig.