Utredningen om public service

Idag har jag följande debattinlägg på SvD:s Brännpunkt:

Frebran måste lyfta blicken

I den socialdemokratiska medietraditionen har statens ägande och kontroll genomgående utgjort utgångspunkten. De privata medierna har främst betraktats som något som måste regleras hårt och hållas tillbaka. Nu är det dags att bryta med den traditionen och den pågående utredningen om public service ger chansen till ett första viktigt steg.

Tyvärr är dock den svenska debatten om public service fortfarande kvar i ”för eller emot” när den egentligen borde handla om vad som behöver förändras givet en ny omvärld. Ett av de medieområden som är i tydligast behov av nytänkande är tv. Få andra marknader i Sverige, om någon, har varit så styrd och osjälvständig från statlig inbladning.

Det nya TV-landskapet väcker också många intressanta frågor som en modern politik måste hantera; vilken roll kan public service spela när staten inte längre är ensam tv-aktör? Hur kan public service stimulera det samlade tv-utbudets kvalitet och bredd? Hur påverkar public service de privata aktörernas möjligheter och initiativ?

Visst måste de praktiska frågorna om finansieringsmodell, hur public service-bolagen bäst ska samordna sina resurser och organiseras lösas. Men det är att börja i fel ände.

Utredaren Maria Freban måste våga börja med att ta de principiella frågor som rör public service grundläggande roll och syfte. Direktiven ger Freban full möjlighet att göra detta men det förutsätter att utredningen framöver inte upplevs som allt för intim med SVT. Utredning behöver istället lyfta blicken och göra den genomgripande analys som föregående utredare, så sent som våren 2006, duckade för. Då kanske Sverige kan få en mediepolitik som utgår från hela marknaden och inte bara staten.

Tomas Tobé
Riksdagsledamot (m)